De som går med i en psoriasisförening vill framför allt ha kunskap om sin sjukdom. De som nyligen fått sin diagnos behöver få all tänkbar information för att förstå vilken sjukdom de ska leva med resten av livet.

Senare ändras behovet av information: Medlemmarna vill höra om nya behandlingsmetoder, de vill ha mer information om sjukdomar associerade med psoriasis, de vill ha stöd för sin kamp mot dysterhet och de vill ha rehabilitering. Det är viktigt att kunna dela sin psoriasisvardag med någon som drabbats av samma sjukdom.

Styrkan i kamratstöd och i gemenskap ska inte underskattas. Ett forskningsteam ville ta reda på om den höga livslängden på en liten ö i Grekland berodde på den hälsosamma medelhavskosten. Eftersom de som bodde på fastlandet och åt samma kost inte levde lika länge, kände sig forskarna tvungna att undersöka öbornas liv närmare. Det visade sig att sammanhållningen öborna emellan var stark. Brevbäraren hann ta en pratstund med folk och grannarna bar hem mat till en äldre person som bodde ensam. Folk i stora skaror knackade på hos varandra utan att de i förväg meddelat om sin ankomst.

Antalet nära relationer är inte lika viktigt som kvaliteten på relationerna.

Vi vet att hälsosamma levnadsvanor och det genetiska arvet är viktiga faktorer när vi uppskattar en persons livslängd. Det verkar emellertid vara avgörande om vi bor i ensamma eller om vi tillhör en nära gemenskap. En familj eller en gemenskap är inte enbart en grupp människor på samma plats. Vi kan också känna oss ensamma bland en stor grupp människor. Antalet nära relationer är inte lika viktigt som kvaliteten på relationerna: En enda nära vän har större betydelse för hälsan än en stor grupp halvbekanta. Människor och gemenskaper som på riktigt bryr sig om oss främjar vår hälsa. Ju oftare någon frågar hur vi har det eller vill försäkra sig om att vi har haft en bra dag, desto mer välbefinnande känner vi i kroppen, och det får oss att må bättre – och till och med att leva längre.

För oss Finländare utgör föreningarna i bästa fall samma sorts gemenskap som den som uppstod mellan byborna på den grekiska ön. Inom gruppen delar vi såväl barnbarnets födelse som partnerns sjukdom. Människorna runt oss bryr sig om och tar hand om oss. Värdet av denna gemenskap går inte att mäta i pengar, men den märks i vårt välbefinnande. Psoriasisföreningarna hör till den typen av gemenskap som ökar medlemmarnas välbefinnande, och i bästa fall kanske även förlänger livslängden. Jag har på Psoriasisförbundets evenemang sett hur glatt ni kramar om varandra som ett tecken på lång vänskap. Jag har också fått uppleva hur varmt ni välkomnar nya medlemmar. Det är just detta som är vår styrka som organisation, gemenskap och människa.

Psoriasisförbundets medlemmar kan vara stolta över sina kunniga och engagerade anställda. Förbundet är välskött och de förtroendevaldas insatser är mycket uppskattade. Tack till alla er som är anställda inom förbundet! Förbundets framtid är full av möjligheter. Våga ändå drömma om en bättre morgondag, och jobba målmedvetet mot framtiden.

Tack till er medlemmar för åren tillsammans med er. En varm kram till den aktiva och kunniga styrelsen och ett speciellt tack för all hjälp och allt stöd till vice ordförande Piia Astila. Tiden inom förbundet har lärt mig så mycket. Jag ville ge av mig själv till förbundet, men det återstår mycket jobb också för dem som efterträder mig. Nu är det dags att säga adjö, men inte farväl.

Kristiina Salonen, ordförande i Psoriasisförbundet.

Ihonaika-tidning 4/2019.