För riksdagsledamot Kristiina Salonen (FSD) är social- och hälsovård en passion. Salonen börjar arbeta som Psoriasisförbundets ordförande i januari 2017.

I början av millenniet jobbade Kristiina Salonen med socialarbete vid Raumo stad i 10 år. Då såg hon att mycket borde fixas i samhället. Social- och hälsovård blev en passion för henne.

Nu är Salonen inne på sin andra mandatperiod som riksdagsledamot och medlem i Social- och hälsovårdsutskottet. Hon ser även sin uppkommande uppgift som Psoriasisförbundets ordförande som ett kontinuum på sitt intresse i social- och hälsovård. Hon säger sig vara ödmjuk framför den nya uppgiften.

– Ordförande är inte en undergörare, visdom lever i hela medlemskåren och i samfundet som består av förbundskansliet och lokala föreningarna. Jag skulle villa vara en ordförande som hör målsättningarna och önskemålen som kommer från samfundet och kan föra dem vidare.

För Psoriasisförbundet bjuder Kristiina Salonen på en direkt kontakt till riksomfattande beslutsfattande.

Organisationers roll i social- och hälsovårdsreformen 

Den mest brännande aktuella riksomfattande frågan i social- och hälsovården är social- och hälsovårdsreformen. Den berör alla finländare. Målsättningen är att utveckla hälsovårdsstrukturerna så att finnarnas möjligheter att få social- och hälsovårdsservice är jämställda och systemets kostnader är under kontroll.

Enligt Salonen är organisationers roll i social- och hälsovårdsreformen ännu en stor fråga. Hennes oro är att i den stora reformen missar man något med badvattnet som man inte förstår att uppskatta i tid.

– För tillfället görs till exempel en stor mängd frivilligt arbete inom social- och hälsovårdsservice via organisationer. Förutsättningen för organisationernas verksamhet och frivilligt arbete är att organisationerna har andra inkomster utöver medlemsavgiftsinkomster.

Finansiering är en stor fråga eftersom, precis som Psoriasisförbundet, gör även många andra organisationer rehabiliteringsarbete. För att organisationernas röst skulle bli hörd uppmuntrar Salonen lokalföreningar att inverka på förberedandet nu.

– Jag skulle uppmana varje lokalförening att ta kontakt med social- och hälsovårdsreformens förberedare i deras område. Det är vettigt att sanka ihop flera organisationer och be att ta del i organiseringen av social- och hälsovårdsreformen i ditt område.

På så sätt tar organisationerna del i att planera föreningarnas framtida roll. Det lönar sig att själv ta initiativ i förberedandet också för att reformen koncentrera sig i huvudsaken på att reorganisera existerande servicenätverk.

– Nu skapar vi kompanjonskap både med offentliga och privata sektorn. Om social- och hälsovårdsreformen går framåt med nuvarande ramvillkor kommer vi att ha flertal nya aktörer på fältet så man måste kunna skapa nätverk med varje aktör.

I så fall är bra samarbete med lokala hälsovårdscentralen inte mera tillräckligt. Om området i fortsättningen har 10 hälsovårdscentraler måste man skapa en relation med alla.

– Det skapar tilläggskrav för föreningarna eftersom diagnoser görs på alla ställen. Man måste vara aktiv så att olika aktörer lär sig att känna lokala verksamheten. Sådan medlemsvärvning kan enbart göras på lokalnivå.

Ett ökat antal aktörer skulle även påverka patientens vårdstig. Det är ännu inte klart i social- och hälsovårdsreformen hur patientens vårdstig formas. Även i nuvarande modellen har vårdstigen flera aktörer men målsättningen har varit att skapa klarhet i vårdstigen.

– Om aktörnätet splittras i reformen blir det svårare att kartlägga vårdstigarna och antalet stigar växer. Risken är att någon faller bort från stigen eller bara når en viss punkt på stigen så att man till exempel glömmer rehabiliteringen.

En person som nyss fått sin diagnos förstår inte nödvändigtvis att be om rehabilitering även om han eller hon kunde dra nytta av det och hitta kamratstöd.

Mot fördomar

Salonens andra oro med reformen är att man inte märker hur viktigt det är att kommunicera om sjukdomen. Det är ett stort arbete att sprida vetskap om sjukdomar och det arbetet ansvarar föreningarna för. Vetskap om sjukdomar påverkar både omgivningens attityder och patientens möjligheter att lära känna sin egen sjukdom.

Salonen ser att förbundet har en viktig roll i att utbilda experter och dela ut information. Man måste orka föra meddelandet vidare till experter om och om igen så att ämnet stannar i minnet när informationen är överflödig och personal byts.

– Att sprida information speciellt om samsjukligheter är viktigt så att experterna kommer ihåg att även undersöka möjliga samsjukligheter på mottagningen. Även de insjuknade borde känna till riskerna så att de kan lyfta fram frågan inom hälsovården.

Tack vare sin bakgrund i socialarbete är det även viktigt för Salonen att lindra präglingen och skammen som psoriasis kan orsaka.

– Man kan lindra präglingen och skammen igenom att sprida information även utanför de insjuknade. Det är bästa sättet att eliminera fördomar.

Utan information kan sjukdomen som visar synbara symptom vara ett hinder till exempel för beröring.

– Beröring är ett basbehov för oss alla och det är mycket viktigt till exempel i äldreomsorg att man vågar röra människan.

Därför måste det vara allmän vetskap att psoriasis inte smittar. Som ordförande vill Salonen för sin del sprida vetskap om psoriasis.

Ihonaika 5/16

Text: Ilona Ruskoaho
Bild: Risto Musta