Ledare: Inget utrymme för prokrastinering i förändringens tidevarv

Jag vaknar en morgon mellan jul och nyår. På bordet ligger gårdagens Helsingin Sanomat med en artikel om prokrastinering uppslagen.

Artikeln handlar om ett fenomen som är smärtsamt bekant för alla, det vill säga att skjuta upp saker på framtiden fast man vet att det är skadligt för en själv. I artikeln berättar studenter till exempel hur de sitter och scrollar sina sociala medier när de egentligen borde förbereda sig för tentor. 

Artikeln fångar mig på två olika sätt. För det första tänkte jag på ett skrivjobb, eller egentligen två, som jag inte kände för att göra i julstressen och som jag sköt upp till efter jul. Mellandagarna har för mig under årens lopp visat sig vara en slags nådatid när jag har tid att ta itu med ogjorda jobb och tankearbete. Då är även alla argument för prokrastinering som bortblåsta och det enda som finns kvar att göra är att ta tjuren vid hornen.  

För det andra är årets sista dagar en ypperlig tidpunkt att se tillbaka på år 2022 och begrunda vad vi åstadkommit och vart vi är på väg. Har vi prokrastinerat?

Målet med programmet är att utveckla Psoriasisförbundets och dess medlemsföreningars verksamhet så att vi bättre än tidigare kan nå ut till olika åldersgrupper.

I augusti var slutrapporten klar för utredningsprojektet Elinvoimainen järjestö 2020-luvulla (ung. En livskraftig organisation på 2020-talet) jämte åtgärdsförslag. Förslagen innebär ett förändringsprogram för Psoriasisförbundet och godkändes av årsmötet i oktober. Målet med programmet är att utveckla Psoriasisförbundets och dess medlemsföreningars verksamhet så att vi bättre än tidigare kan nå ut till olika åldersgrupper och få med fler frivilliga i verksamheten än tidigare. 

Medborgarorganisationerna har arbetat enligt samma och ganska oförändrade verksamhetsmodeller under de senaste hundra åren. Varför är det så bråttom med att driva igenom förändringar i förbundets verksamhet om man klarat sig med samma metoder så länge?

Vårt samhälle har genom åren formats av bland annat urbanisering, digitalisering och ökad fritid. Det går inte att skönja ett slut på listan, i stället står vi inför förändringens superår: Välfärdsområdena inledde sin verksamhet i början av året, och riksdagsvalet och det efterföljande regeringsprogrammet drar upp riktlinjer för hur social- och hälsovårdstjänsterna ska utvecklas.

Jag uppmanar alla våra medlemmar att bekanta sig med våra mål inför riksdagsvalet på vår hemsida (LINKKI) och att tillämpa dem. Utöver detta överförs Veikkausmedlen till statsbudgeten år 2024. Vad denna förändring medför för effekter på organisationernas verksamhet i praktiken kan vi bara gissa oss till. 

I förändringens virvlar måste vi i tillräckligt god tid se till att vår organisation är livskraftig även i fortsättningen.

I förändringens virvlar måste vi i tillräckligt god tid se till att vår organisation är livskraftig även i fortsättningen och att psoriatikernas röst hörs i planeringen och utvecklingen av social- och hälsovårdens tjänster. År 2023 kommer föreningarnas medlemmar att ges möjlighet att skapa en framtid som är livskraftig och som speglar dem själva på regiondagarna och andra gemensamma träffar.

Vår önskan är att föreningarna även i fortsättningen har möjlighet att främja välbefinnandet hos dem som insjuknat i psoriasis och deras anhöriga genom att erbjuda kamratstöd och genom att ordna verksamhet som tilltalar medlemskåren. Utan förändringar är det kanske inte alltid möjligt. Föreningens förmåga att hålla kvar sina gamla och attrahera nya medlemmar består av att anpassa sig till nuet och förbereda sig för framtiden. Ni är alla välkomna att delta i förändringsarbetet för att utveckla en framtidsinriktad psoriasisgemenskap!    

Med önskan om lycka och framgång under det nya året! 

Sonja Bäckman är verksamhetsledare i Psoriasisförbundet.

Texten har publicerats i Ihon aika 1/2023. Om du inte ännu får tidningen hemma, bli medlem, och du får tidningen som medlemsförmån, eller prenumera Ihon aika.