Maria Karras psoriasis är ibland påfrestande för psyket. Under årens lopp har sjukdomen orsakat en rad olika känslor – från sorg till irritation.

Borgåbon Maria Karras, 59, anländer till den överenskomna mötesplatsen på Rådhustorget i Borgå direkt från sitt skift vid simhallens kassa. Jobbet är ganska nytt för Karras. I mars blev hon helt oväntat uppsagd från sitt tidigare jobb av produktionsekonomiska skäl.

‒ De första två dagarna var jag i chock, men efter det slog verkligheten mig i ansiktet. Det var en förlamande insikt att jag för första gången i mitt liv var utan arbete. Då kändes det som om jag inte skulle orka ta mig ur sängen alls.

Karras psoriasis reagerade då inte särskilt mycket på den stressiga situationen. Sjukdomen påverkar emellertid Karras psyke, vilket ökade den totala belastningen i livet.

Maria Karras hudpsoriasis fastställdes år 2009. När sjukdomen bröt ut var Karras mitt i en annan tung period i sitt liv.

Äktenskapet hade strandat några år tidigare under olyckliga omständigheter, och Karras stannade kvar i familjens gemensamma hem med barnen.

När sjukdomen bröt ut var Karras mitt i en annan tung period i sitt liv.

Karras berättar att det kändes ledsamt att insjukna i psoriasis.

‒ Jag var inte deprimerad, men jag tänkte att psoriasissjukdomen förmodligen inte skulle ha brutit ut om äktenskapet inte hade upphört.

Senare började Karras känna av allvarliga ledbesvär, bland annat sämre greppstyrka i händerna. År 2016 fick hon en förklaring till sina symtom – sjukdomen psoriasisartrit.

Hudsymtomen är ganska väl under kontroll i dag, men psoriasisartriten besvärar henne fortfarande trots effektiv behandling. Karras berättar att psoriasissjukdomen också gör henne trött och att den också tydligt påverkar humöret.

‒ Att ha en psoriasissjukdom som ständigt är närvarande och orsakar symtom väcker alla möjliga känslor. Sorg, irritation och hat, men aldrig glädje.

Ett brett spektrum av känslor

Psoriasissymtomen går vanligtvis i skov. Hos Maria Karras kommer och går känslorna också i skov.

‒ Jag är en ganska gråtmild person, och jag har överlag ett väldigt brett känslospektrum. Jag är inte ständigt ute på djupt vatten, men jag hamnar kanske i lättare än andra på grund av min psoriasis, funderar Karras.

Jag är inte ständigt ute på djupt vatten, men jag hamnar kanske i lättare än andra på grund av min psoriasis.

I God medicinsk praxis-rekommendationerna för psoriasis ökar psoriasis risken att drabbas bland annat av depression och ångest.

Karras anser det vara viktigt att den som drabbas är medveten om sin sjukdom och lär sig att läsa av sig själv och ta hand om sitt psyke.

‒ Det är bra för var och en att tänka vad det är som ger en sinnesfrid och hjälper en att gå upp ur sängen när det känns tungt. På samma sätt riskerar psoriatiker att utveckla exempelvis diabetes, men å andra sidan kan de lära sig sätt att förebygga sjukdomen.

Karras själv håller humöret uppe med motion i all synnerhet. Vandring och att röra sig i naturen ligger henne varmt om hjärtat. Hon har också ägnat sig åt yin yoga i flera års tid.

Inom vården har ingen fört hennes psykiska hälsa på tal. Karras önskar att någon i något skede skulle ha frågat hur hon känner sig eller om hon skulle vilja tala med en professionell.

‒ Det känns som om ingen riktigt tar hand om mig på ett övergripande plan. Det känns väldigt tungt psykiskt.

Att lyssna ger styrka

Maria Karras har fått kamratstöd hos Östra Nylands psoriasisförening i Borgå. Stödet har varit viktigt för hennes psykiska välbefinnande.

I dag är hon ordförande för föreningen. Karras får kamratstöd i synnerhet genom att lyssna, och hon anser sig vara en god lyssnare.

Tillsammans med föreningen ordnar Karras bland annat vattengympa och olika aktiviteter och utfärder. Det bästa med vattengympan är bastun efteråt där deltagarna diskuterar allt möjligt om psoriasis.

Det bästa med vattengympan är bastun efteråt där deltagarna diskuterar allt möjligt om psoriasis.

‒ I bastun är det kanske naturligt i och med att huden är fullt synlig. Alla vill kanske inte berätta under en kamratstödsträff att nu är ett visst hudområde i riktigt risigt skick, men på bastulaven faller det sig mer naturligt, säger Karras.

Karras önskar att de som drabbats skulle ha styrkan att övervinna den ömhet och känsla av skam som är förknippade med sjukdomen, så att ingen skulle behöva undvika att besöka offentliga platser.

‒ Alla borde ges kroppsfrid och hudfrid. Alla borde slippa att bli uttittade eller få kommentar om sin sjukdom.

Även Maria Karras egna framtidsdrömmar är nära relaterade till hälsa. Karras hoppas att både kroppen och psyket står pall, så att hon kan fortsätta att jobba ända till pensionsåldern och även efter det leva ett aktivt liv.

‒ Jag vill fortsätta att kunna njuta av ett normalt liv och röra mig i naturen.

Texten har publicerats i Ihon aika 4/2023. Om du inte ännu får tidningen hemma, bli medlem, och du får tidningen som medlemsförmån, eller prenumerera Ihon aika.