Psoriasis som arbetskamrat

Psoriasis som arbetskamrat

Kajanabon Saini Malinen, 36, barnskötare inom småbarnspedagogiken, har jobbat som barnskötare på skiftesdaghemmet i ungefär tio års tid. Hennes arbetskarriär har innefattat många olika skeden och förändringar, psoriasissjukdomen är en av dem.

Sjukdomen bröt ut efter att Malinens barn föddes år 2015 och manifesterar sig i synnerhet i knä- och armvecken, på knäna och ibland även i ansiktet. 

– På handryggen har jag en fläck som aldrig läker ut. Den orsakar kanske de största utmaningarna relaterade till min psoriasis. Jag jobbar med händerna och tvättar dem ständigt, berättar Malinen. 

Malinen upplever att hennes psoriasis inte direkt påverkar arbetet, men säger att det finns en del saker som hon måste fästa extra mycket uppmärksamhet vid, till exempel arbetsställningar och att skydda sin hud.

Det finns en del saker som jag måste fästa extra mycket uppmärksamhet vid, till exempel arbetsställningar och att skydda min hud.

– På jobbet är jag mycket på golvet på barnens nivå, och när jag böjer på knäna, skaver psoriasisfläckarna i knävecken. Mina arbetskamrater och jag brukar skoja om det och fundera på vilken arbetsställning jag borde inta i dag, skrattar Malinen.   

Flexibilitet och öppen kommunikation

Saini Malinen lyfter fram den goda stämningen inom arbetsgemenskapen som en av de viktiga faktorer som har hjälpt henne att klara av att jobba med psoriasis.

För några år sedan jobbade Malinen i småbarnsgruppen, där en avsevärd del av arbetsdagen gick åt till att byta blöjor och tvätta. Samtidigt var hennes psoriasis i en besvärlig fas, vilket innebar att den trasiga huden på händerna i kombination med frekvent tvätt medförde en risk för infektioner. 

– Min chef tog själv upp saken på ett fint sätt och frågade hur jag klarar mig. Jag bytte till slut till storbarnsgruppen där arbetet är lättare, berättar Malinen. 

Vid behov kan man även byta arbetsuppgifter arbetskamrater emellan. Malinen berättar att hon själv är aktiv när hon upplever att en förändring skulle kunna underlätta arbetet. 

– Alltid går det förstås inte att flexa, och det begär jag inte heller. Genom att diskutera har vi ändå kunnat lösa många saker när situationen krävt det.

Malinen berättar att hennes psoriasis bäst hålls i schack när hon efter bästa förmåga sover regelbundet och undviker stress och olika infektioner. 

– I skiftarbete är en regelbunden sömnrytm inte alltid genomförbar, och på ett daghem florerar också många sjukdomar. Ibland är det slumpen som avgör vilken av sjukdomarna på jobbet man smittas av. Lyckligtvis har jag även själv kunnat påverka saken bland annat genom att tvätta händerna. 

I skiftarbete är en regelbunden sömnrytm inte alltid genomförbar, och på ett daghem florerar också många sjukdomar.

Saini Malinen anser att hennes egen situation är god: Arbetskamraterna förstår att skoven kan komma ofta, och det är enkelt att få kontakt med hudpolikliniken på centralsjukhuset. 

– Psoriasis är en livslång följeslagare och en del av mig. Även om jag har denna sjukdom är jag inte på något sätt sämre än andra. 

Sjukdom är inte lika med arbetsförmåga 

Likt Malinen betonar Lisbeth Forsman-Grönholm, specialist inom företagshälsovård på Arbetshälsoinstitutet, vikten av en öppen kommunikation.  

– Det är viktigt att arbetsförmågan utvärderas och tas upp till diskussion i ett så tidigt skede som möjligt, konstaterar Forsman-Grönholm.

Det är viktigt att arbetsförmågan utvärderas och tas upp till diskussion i ett så tidigt skede som möjligt. 

Enligt Forsman-Grönholm borde modellen för tidigt stöd upprättas på alla arbetsplatser. Modellen används för att stödja arbetsförmågan i olika skeden av en arbetskarriär. En person som har en långvarig sjukdom bör även själv ta upp saken med sin chef om hen vet att det finns faktorer som påverkar den egna arbetsförmågan.  

– De flesta arbetsgivare erbjuder olika typer av lösningar och hjälpmedel för att stödja arbetsförmågan, och dem bör man utnyttja. Personer med ansvar för arbetarskyddet kan även ha stor sakkunskap i ämnet.  

Metoderna på arbetsplatsen hjälper inte alltid tillräckligt. Lisbeth Forsman-Grönholm ber den som har en psoriasissjukdom att fundera på om det är trevligt och lätt att gå till jobbet. Om svaret allt oftare är nej, är det ett tecken på att de egna metoderna inte riktigt räcker till längre. 

– Personer med en långvarig sjukdom tenderar att tänka att de nog klarar sig eftersom de haft sjukdomen redan i tio år. Ibland måste man ändå inse att man behöver utomstående hjälp, betonar Forsman-Grönholm. 

Forsman-Grönholm betonar att en långvarig sjukdom inte är samma sak som arbetsförmåga och att sjukdomen inte hindrar en från att jobba. 

– I Finland har vi många olika stödmetoder, frågan är snarare var vi kan få information om dem. Du kan ha en hel arbetskarriär även att du har en långvarig sjukdom. 

Texten har publicerats i Ihon aika 1/2023. Om du inte ännu får tidningen hemma, bli medlem, och du får tidningen som medlemsförmån, eller prenumerera Ihon aika.