Eeva Hanström och Markku Hiljanen säger att närhet är klistret i deras relation. De slår vakt om den även om Eevas psoriasis skulle försöka sätta käppar i hjulet för dem.

Eeva Hanström, 58 och Markku Hiljanen, 61, förevisar sina nya, blänkande förlovningsringar. När intervjun görs, har det gått ett par veckor sedan förlovningen. Eeva friade till Markku på skottdagen under deras gemensamma resa till Prag, och vigselkyrkan är redan bokad.

– Även om du är lite äldre är det värt att kasta dig in i nya situationer, för du vet aldrig vilken lycka som väntar runt hörnet, konstaterar Eeva.

Eeva berättar att hon fått uppleva många sidor av psoriasis. Det är nu sju år sedan hennes PPP, pustulosis palmoplantaris, blossade upp. Den orsakade blåsor på fotsulorna. När sjukdomen utreddes, kom Eeva att nämna sina ledbesvär för läkaren. Hon hänvisades till en reumaläkare som omedelbart fastställde att hon även har psoriasisartrit.

Även om du är lite äldre är det värt att kasta dig in i nya situationer, för du vet aldrig vilken lycka som väntar runt hörnet.

Eeva är styrelseledamot i Helsingforsregionens psoriasisförening och är med och ordnar många olika typer av verksamhet för personer som insjuknat och deras anhöriga.

– Jag leder nu för femte året i rad min egen kamratgrupp som vi kallar Psorimimmit (övers. ung. Psoriasistjejerna). Kamratstödet har varit väldigt viktigt för oss. I svåra stunder ger den tro och skapar hopp, berättar Eeva.

Från kärlek till gemensam vardag

Utöver psoriasisverksamheten gav familjen, vänner och andra hobbyer Eeva så många fina saker i livet att hon inte aktivt letade efter en ny partner.

– Jag tänkte länge att allt är okej i mitt liv, jag behöver ingen man. I något skede uppmuntrade min dotter mig ändå att gå med i Tinder, som jag testade i omgångar, drar Eeva sig till minnes.

En kväll för snart två år sedan kom Eeva hem från jobbet, satte sig i soffan och bestämde sig för att ge en dejtingapp en sista chans. Markkus profil dök upp redan under den första kvällen. Deras första träff – över en kopp kaffe – varade i tre timmar.

Paret fortsatte att träffas och flyttade ihop. Eevas psoriasis och regelbundna läkemedelsbehandling kom upp i början av relationen.

Sjukdomstillståndet varierar från dag till dag, och detta kan bland annat påverka parets gemensamma pardanshobby. Vardagen kretsar ändå inte kring hennes psoriasissjukdom.

– Hos oss är det jag som öppnar konservburkarna, för Eevas tryckkraft räcker inte till för det. Men vårt liv tillsammans skulle se exakt likadant ut även om Eeva inte hade någon sjukdom, säger Markku.

Vårt liv tillsammans skulle se exakt likadant ut även om Eeva inte hade någon sjukdom.

Eeva påpekar att grundsjukdomen inte förändrar henne som människa. Psoriasissjukdomen har smugit sig in som en del av hennes liv, och det får hon lov att leva med och hantera på bästa sätt.

Mår bra av närhet

Närhet – såväl sex som att röra varandra i vardagen – skapar en viktig samhörighet för Eeva och Markku.

– Även om jag har ont eller tycker att jag ser ut som en padda, utgör närhet ett sådant klister i relationen att jag inte vill vara utan den, berättar Eeva.

Även om jag har ont eller tycker att jag ser ut som en padda, utgör närhet ett sådant klister i relationen att jag inte vill vara utan den.

– Det gör människan gott att uppleva en passion som den vi känner för varandra, fortsätter Markku.

Eeva har lyckats hålla sin PPP under kontroll efter det första tuffa året. Huden började emellertid vålla huvudbry igen i början av året, då hon drabbades av plackpsoriasis. Eksemet var särskilt kraftigt i underlivet och det både såg hemskt ut och var smärtsamt.

Paret berättar att livet, eller sexlivet, inte rasade samman på grund av det. Eeva hade det ändå tufft när eksemet framskred: det var smärtsamt att röra sig, sitta och bara att vara. Till slut lyckades man ändå få eksemet att lugna sig.

– Jag berättade för läkaren att mina nedre regioner ser ut som arslet på en rovfågel. Det är en förfärlig beskrivning, men i stunden kände jag att det beskrev situationen bäst. Läkaren skrattade också, minns Eeva.

Eeva upplever att tröskeln för att leta efter en ny relation är hög om du inte är helt du med din sjukdom. Du måste klara av att bära din sjukdom, men du får inte låta den definiera dig själv, förklarar Eeva.

– Jag önskar att också partner till psoriatiker väljer sina ord med omsorg när de talar om den andras psoriasis. Ord kan leva kvar i tankarna under lång tid även om de inte var avsedda att såra, påpekar Eeva.

Jag önskar att också partner till psoriatiker väljer sina ord med omsorg när de talar om den andras psoriasis.

Eeva och Markku konstaterar att sjukdomen sist och slutligen inte har betydelse när du går in i en ny relation.

– Det är helheten som är avgörande för gnistan mellan två människor. Självklart spelar utseendet också roll, men personligheten är det som får dig att stanna i förhållandet, framhåller paret.

– Jag har inte heller alltid känt mig så attraktiv, men här är vi nu. Människans inre glöd lyser nog igenom, säger Eeva.

 

Texten har publicerats i Ihon aika 2/2024. Om du inte ännu får tidningen hemma, bli medlem, och du får tidningen som medlemsförmån, eller prenumerera Ihon aika.