Långtidssjukdom utmanar ofta parförhållande och partnern kan också behöva stöd. 

Insjuknande är alltid en stor sak som även påverkar parförhållandets dynamik och roller. Ibland ändras rollerna långsamt och omärkbart, och parförhållandet kan förändras till ett vårdförhållande. Detta behöver dock inte ske. 

Diskussioner med en utomstående kan öppna många knutar i förhållandet och frågor förknippade med ork. 

Detta uppmuntrar även Parisuhdekeskus Kataja rf:s utbildare, socionom och magister i samhällsvetenskaper Katariina Pelkonen, som i sitt arbete ser hurdan kris insjuknande överhuvudtaget är i ett parförhållande. Men hon vet också att man kan klara situationen.  

– När man insjuknar går man vanligtvis igenom olika faser men de fortlöper i olika takter. Den som insjuknar är i alla fall i början i fokus även i hälsovården och partnern kan känna sig bli utanför, berättar Pelkonen. 

I fjärran och nära

Den som insjuknar får mycket medicinsk information men även en stark vilja att överleva – en gnista av hopp. 

Hon/han får höra om sjukdomen, dess stadier, förlopp och vård. Patientorganisationer bjuder på kunskap och kamratstöd i olika kanaler. Det finns primäruppgiftskurser, rehabilitering och stängda diskussionsforum där man kan byta tankar med andra som upplevt samma sak. 

När partner insjuknar (Kun puoliso sairastuu) -utredningen som Parisuhdekeskus Kataja utförde visar att bara en av tio som svarade på enkäten kände att de som ett par fick stöd av hälsovårdsproffs. 

Sjukdomen stöter makarna bort från varandra om man inte vågar prata om sina förändrade känslor. 

”Man vill tillbaka till tiden innan sjukdomen. Båda upplever hela tiden en stark rädsla om framtiden. Man vågar inte komma nära och röra utan lov för att man är rädd att göra den andra illa.”  

Parförhållandet kan även förändras till ett vårdförhållande, eller i värsta fall blir även partnern sjuk. 

”Min partner vägrade ta emot hjälp från någon annan än mig. Mitt liv hamnade på bakhyllan. När min partner blev frisk insjuknade jag i allvarlig depression.” 

Men det finns även par som kommer närmare varandra tack vare sjukdomen. 

”Förhållande har djupnat och ”onödiga” gräl har minskat. Resurserna har fokuserats på det väsentliga, att vara och göra tillsammans så mycket man orkar.” 

Katariina Pelkonen påminner att stödnätverk behövs eftersom makar behandlar kriser på olika sätt och i sin egen takt. Den som insjuknat kan bara tänka på att bli frisk, inte på barn eller partner. När läkningen fortskrider tycker han/hon att allt är bra igen. Partnern kanske börjar först nu behandla sina känslor vilket driver paret isär. 

Parförhållandet är ofta människans närmaste vuxna relation och en stor resurs. Forskning har bevisat att ett funktionerade parförhållande förstärker både vård kontrollen och den insjuknades motivation att engagera sig i vården. Det ökar även psykiskt välmående. 

Makarna erbjuder varandra mångfaldigt positiva saker. Det kan vara socialt, vårdmässigt eller finansiellt stöd men framför allt psykiskt och fysiskt stöd. Man har märkt att stöd från ens partner även påverkar hälsoagerande: när partnern sluter röka blir i 70 procent av förhållanden även andra partnern kvitt rökande.   

Hur ska man ta upp svåra saker?

Ofta dyker svåra saker upp först när man är iväg ut från läkarmottagningen, när man står i dörren. Många patienter täcks inte ta upp svåra frågor och vill inte slösa läkarens tid. Då kan även läkaren tänka att detta inte längre angår honom/henne. 

Det är dock hälsovårdsproffsens plikt att skapa praxis som gör diskussioner lättare. Hälsovårdspersonalen behöver utbildning för att få kunskap om var paren kan få hjälp. 

Man borde aldrig lämna någon ensam. Man kan alltid till exempel fråga ”hur mås det hemma?”.  

– Familjen hör till den insjuknades stödnätverk och uppmärksamhet av parförhållandet borde vara en naturlig del av vården. Om man känner att ens egen sakkunskap eller resurser inte är tillräckliga kan man alltid styra patienten framåt.   

Målsättningen med Parisuhdekeskus Katajas Stöd för parförhållandet, när det förekommer sjukdom i familjen (Tukea parisuhteeseen, kun perheessä on sairautta) –verksamhet är att få hälsovårdsproffs att även uppmärksamma partnernas behov och vägleda dem till andra proffs vid behov. 

Enligt Katariina Pelkonen betyder vårdande av parförhållandet att man orkar och vågar prata om alla känslor och att man lyssnar på vad den andra har att säga. 

Även om många tycker att det är svårt att be om hjälp borde man vända det till en möjlighet. 

– Det är bra att komma ihåg att den insjuknade behöver vård hastigt men att även partnern behöver hänsyn för sitt ork och stöd. Man kan försöka hindra känslor av otillräcklighet igenom att stöda båda makarna, konstaterar Katariina Pelkonen. 

Ihonaika 4/2018